he has a strong anarchist streak and is deeply hostile to the Christian pastoral fantasy tradition of JRR Tolkien and CS Lewis. His own fantasy writing has always delighted in ambiguity, in contrast to the nursery-school morality of much of the genre. In a 1978 essay he skewered The Lord of the Rings, calling it "Winnie-the-Pooh, posing as an epic." He derided Tolkien’s "petit bourgeois" artisan-hobbits, who are portrayed in the novel as a "bulwark against chaos", standing for "solid good sense" against the evil industrial-worker orcs. Tolkien’s work, he writes, is nothing more than "a pernicious confirmation of the values of a morally bankrupt middle class", something not so far from the fascism he had agitated against as a young activist.
When Hari Kunzru met Michael Moorcock | Books | The Guardian
– Åh, jag tog för givet att det var en svensk herrmodebok. Alla ser ju exakt ut så där i Stockholm, sade hon och pekade på Augusts patenterade oskarianska kalufs och den lilla Fibes! Oh, Fibes-mustaschen på en av bilderna som mycket riktigt är en exakt spegelbild av valfri hipster på väg uppför Götgatsbacken hösten 2010.
Red. Lena Einhorn: ”Om Strindberg” – DN.se
ÄRERÄDDNINGAR | DEL 10 | Litteratur | SvD
När jag som forskare skulle skriva en bok om utopier, kände jag att jag borde foga in Jules Verne i ett kapitel om teknikoptimister. Motvilligt började jag läsa hans böcker men fann till min förvåning en helt annan författare än jag hade väntat mig. Han var ju i högsta grad vuxenförfattare, och när det gällde tekniken var han pessimist, inte optimist.
Jules Verne var politiskt medveten, närmast av socialdemokratisk art. Hans idealland var Norge eftersom man där inte hade någon adel. I unionstvisten mellan Sverige och Norge höll han benhårt på norrmännen.
En tecknad bild av ett naket barn är alltså enligt polisen ”ett dokumenterat övergrepp mot ett barn” (vilket barn?). Om du själv ritar en sådan bild och inte visar den för någon så är den inte ett övergrepp. Denna bisarra logik pekar mot lagens dunkla motiv: det handlar inte om att skydda barn, utan om att beveka samhällets demoner och ursäkta kontrollsamhällets perversa utbredning.
via Gräv ner dina serie- tidningar! | Kultur | Aftonbladet.
Are the writers receiving the major awards and official recognition really the best writers today? Or are they overrated mediocrities with little claim to recognition by posterity? The question is harder than ever to answer today, yet it is a worthwhile exercise to attempt (along with identifying underrated writers not favored by bureaucracy).
via Anis Shivani: The 15 Most Overrated Contemporary American Writers (PHOTOS).
>>Stig Larsson intervjuad av Kinesis
- Men att Wittgenstein skulle ha varit homosexuell, det tror jag inte ett dugg. Däremot så tror jag att alla som är betydelsefulla och som har gjort någonting bra, dom får epitetet homosexuella.
Vilka fler finns det som har fått det epitetet?
Proust. Man kallar Proust homosexuell. Och man säger att Stagnelius var så ful att han skulle aldrig kunna ha haft några kvinnor. Men om man läser hans dikter, skulle han ha kunnat skriva så där om han inte varit med kvinnor? Nej knappast. Och tänk på att hans kompisar snodde hans dikter efteråt och gav ut dom i sitt eget namn, det var dom som spred ut det här ryktet. Samma sak hände med Strindberg, och Almquist blev anklagad för mord! Ja, vad kommer hända med mig? Det gäller dom som är schyssta, då får dom det som straff när dom är döda.[...]
“Jag lever ur hand i mun, som man säger. Krogar och taxi drar mycket pengar. Jag åker sällan tunnelbana. En gång när jag var ute på krogen upptäckte jag att jag inte hade pengar till taxi hem. Jag var tvungen att ta tunnelbanan i stället och när jag kom hem letade jag igenom byrålådorna. Och vad fann jag.? Att allt jag hade var tolv spänn! Jag var pank. Nästa dag ringde jag upp Expressen och erbjöd mig skriva en serie artiklar för deras kultursida. Jag skrev artiklarna på några dar och plötsligt hade jag pengar igen.”
>>>>Intervju med författaren Stig Larsson 14 juni 1987.
Christopher William Bradshaw Isherwood (26 August 1904 – 4 January 1986) was an English novelist
via Christopher Isherwood – Wikipedia, the free encyclopedia.
Vampyrer, kärlek och världssuccé – DN.se
Foto: Ted S Warren / AP Photo
Deltagarna i “Twlight tour” i Forks, Washington, lyssnar på Michael Gurling som berättar att det var här som Bella Swan får veta att hennes vän Edward Cullen är vampyr.
Vampyrfeber
Det hela började oskyldigt med att
mormonen, hemmafrun och trebarnsmamman Stephenie Meyer vaknade i sitt sovrum i Phoenix, Arizona, med den gångna nattens dröm på näthinnan.
Drömmen handlade om en vampyr som blir kär i en flicka. Meyer, som aldrig skrivit tidigare, satte sig vid datorn och skrev. Tre månader senare var ”Twilight” färdig.
Uppmuntrad av sin syster letade hon adresser på internet och skickade i väg sitt manuskript till femton förlag och agenturer. Nio av dem svarade med ett ”Tack, men nej tack”, fem svarade inte alls och en
agentur, Writers House, kunde tänka sig ett möte. Writers House höll en auktion och förlaget Little & Brown & Company köpte rättigheterna till en trilogi för 5 miljoner kronor. Read more…
Vampyrer vi minns – DN.se
• DRACULA. I Bram Stokers
roman “Dracula” (1897) hade vampyrlegenden omstöpts från zombieliknande
blodsugare till att bli en sofistikerad varelse som inte åldrades och
som besatt övernaturliga krafter.
Till dags dato har det
gjorts omkring 650 filmer baserade på Dracula-legenden. Det började med
stumfilmen “Nosferatu” (1922) av F W Murnau. Sedan fick greven
backslick och mantel i Bela Lugosis skepnad på 30-talet och med
Christopher Lee i huvudrollen på 50-, 60-, och 70-talet. Read more…
Länk
“Och varför är just ynkliga lilla jag
så oanständig?
Era välbeställda ansikten, närmast chockerade.
Jag skulle vilja fånga den minen.
Men vad skulle jag ha den till?
Jag förstår inte vad jag gjort för fel.
Om jag hade skämtat
så hade man kunnat skratta åt mig;
se så var så god och ta emot ett litet skämt!
Men jag har inte skämtat…”
(Yoricks färg, ur diktsamlingen Ett kommande arbete)
Intervjun görs i författarens lilla kök på Essingen, Stockholm, i oktober 1991. Stig Larsson, underbarnet från Skellefteå, 80-talsdekadensens personifikation i Sverige, visar sin sida som intagande, oerhört pratglad pojke.
Du har blivit kategoriserad som en typisk 80-talsförfattare och nu förekommer det försök att avpollettera dig med decenniet. Men i en framtidsprognos i Nouvel Observateur nämndes du för ett par år sedan som den enda skandinaven bland dem som skulle dominera 90-talet.
- Jag kan förstå att decennieindelningarna har en viss psykologisk funktion, också om jag har väldigt svårt att ta dem på allvar. Precis som om allt skulle förändras ett visst klockslag år 1989. Det fanns ju såna där naiva och karriäristiska unga författare som uppfattade att 90-talet kommer att bli politikens decennium och började arbeta utifrån de förutsättningarna. De trodde att det fanns nån slags automatisk rörelse: 70-tal, 80-tal, 90-tal. Men man kan säga att det svenska kulturlivet förändrades ganska radikalt just årsskiftet 79-80, där kan man verkligen uppfatta en decenniegräns.
Vad var det som hände? Vad var det som förändrades?
- Jag tror att det var olika typer av krav som ställdes, som man var omedveten om därför att de varit så självklara. Till exempel Read more…
