En mångbegåvad och mångsysslande operaman med fallenhet för humor och slagdängor. Einar Bergh är ett skandalöst bortglömt namn i svensk musikhistoria.

Genom åren har Sunkit fått regelbundna tips om Einar Bergh (född 20 maj 1938, död 15 april 1997). En dag i januari 2003 donerades en av dennes EP-skivor till oss och våra liv är inte längre som förr. Einar når inte riktigt upp till Åke Sandins geniala verk, men han ligger nära. Einar Bergh är artist och hans bror Erik Bergh är textförfattare på EP:n, där låtarna heter Jag ringer dig på tisdag, Göransson, En bättre värld samt Ett överseende leende. Bra »pop möter coctail-musik« skriven av Leif Thuresson.

Einars sång och brorsan Eriks texter sätter fantasin i rullning; var de månne svensk schlagers första höger-ironiker? En bättre värld ger en känga åt vänsterrörelsen, som vill förändra världen till… det sämre. Einar ikläder sig vänsterradikalens roll och sjunger »Jag får fjång av tvång« med silkeslen stämma. Historiskt!

Einar startade Säffleoperan 1974, utflyttad från Stockholm, och hans döttrar Frida Bergh och Åsa Bergh har båda spelat i Kristina från Duvemåla (Frida i huvudrollen!).

Einar Bergh — Sunkit

Read more…

Och så kommer där en gosse – visvänligt mellanspel med Karl Gerhard och Fatima (1956) – Filmarkivet

YouTube – John Bunting – Worst Australian Serial Killer – [part 1].

Vision – Det är brunt. När konstnärerna 1904 med Carl Larsson i spetsen gjorde uppror mot Konstakademin var det mot dess brunsåsiga måleri. Det här är en renässans för brunsåsmåleriet, säger Roj Friberg med ett stillsamt skratt.

via zenit, kulturtidningen i väst, startsidan.

>>>Friktion | Sex år i Lund utan examen.

>>>Friktion | Sajten som lockade Littorin.

Lite uppdatering om Sven-Otto Littorins akademiska meriter på Lunds universitet och låtsaslärosätet “Fairfax”.

>>Stig Larsson intervjuad av Kinesis

- Men att Wittgenstein skulle ha varit homosexuell, det tror jag inte ett dugg. Däremot så tror jag att alla som är betydelsefulla och som har gjort någonting bra, dom får epitetet homosexuella.

Vilka fler finns det som har fått det epitetet?

Proust. Man kallar Proust homosexuell. Och man säger att Stagnelius var så ful att han skulle aldrig kunna ha haft några kvinnor. Men om man läser hans dikter, skulle han ha kunnat skriva så där om han inte varit med kvinnor? Nej knappast. Och tänk på att hans kompisar snodde hans dikter efteråt och gav ut dom i sitt eget namn, det var dom som spred ut det här ryktet. Samma sak hände med Strindberg, och Almquist blev anklagad för mord! Ja, vad kommer hända med mig? Det gäller dom som är schyssta, då får dom det som straff när dom är döda.[...]

Sebastian Horsley, denna så älskvärt destruktive excentriker och självutnämnde dandy i underjorden, har gått bort.

>>RIP Sebastian Horsley | Andres Lokko SvD
>>Sebastian Horsley | Wikipedia

När man ska försöka beskriva vad Horsley egentligen gjorde är inte det lättaste. Han ville kalla sig konstnär, lite som George Costanaza i Seinfeld drömde om att kunna säga att han är arkitekt, men absolut inte ville jobba med det. Sebastian Horsley var något så ovanligt som en heltidsdandy och symbol – kanske det närmaste en landskapsblomma man kan komma – för det som en gång var ett Soho fyllt av droger, porr och prostitution. Det Soho som Marc Almond gjorde till sin livsuppgift att tonsätta.

>>Storbritanniens sista excentriker – SvD

“Jag lever ur hand i mun, som man säger. Krogar och taxi drar mycket pengar. Jag åker sällan tunnelbana. En gång när jag var ute på krogen upptäckte jag att jag inte hade pengar till taxi hem. Jag var tvungen att ta tunnelbanan i stället och när jag kom hem letade jag igenom byrålådorna. Och vad fann jag.? Att allt jag hade var tolv spänn! Jag var pank. Nästa dag ringde jag upp Expressen och erbjöd mig skriva en serie artiklar för deras kultursida. Jag skrev artiklarna på några dar och plötsligt hade jag pengar igen.”

>>>>Intervju med författaren Stig Larsson 14 juni 1987.

Read more…

Länk

“Och varför är just ynkliga lilla jag
så oanständig?
Era välbeställda ansikten, närmast chockerade.
Jag skulle vilja fånga den minen.
Men vad skulle jag ha den till?
Jag förstår inte vad jag gjort för fel.
Om jag hade skämtat
så hade man kunnat skratta åt mig;
se så var så god och ta emot ett litet skämt!
Men jag har inte skämtat…”

(Yoricks färg, ur diktsamlingen Ett kommande arbete)

Intervjun görs i författarens lilla kök på Essingen, Stockholm, i oktober 1991. Stig Larsson, underbarnet från Skellefteå, 80-talsdekadensens personifikation i Sverige, visar sin sida som intagande, oerhört pratglad pojke.

Du har blivit kategoriserad som en typisk 80-talsförfattare och nu förekommer det försök att avpollettera dig med decenniet. Men i en framtidsprognos i Nouvel Observateur nämndes du för ett par år sedan som den enda skandinaven bland dem som skulle dominera 90-talet.

- Jag kan förstå att decennieindelningarna har en viss psykologisk funktion, också om jag har väldigt svårt att ta dem på allvar. Precis som om allt skulle förändras ett visst klockslag år 1989. Det fanns ju såna där naiva och karriäristiska unga författare som uppfattade att 90-talet kommer att bli politikens decennium och började arbeta utifrån de förutsättningarna. De trodde att det fanns nån slags automatisk rörelse: 70-tal, 80-tal, 90-tal. Men man kan säga att det svenska kulturlivet förändrades ganska radikalt just årsskiftet 79-80, där kan man verkligen uppfatta en decenniegräns.

Vad var det som hände? Vad var det som förändrades?

- Jag tror att det var olika typer av krav som ställdes, som man var omedveten om därför att de varit så självklara. Till exempel Read more…

Aexander Alexandersson berättar om sin och sverigedemokraternas politiska vision

Alexander Alexandersson förklarar här på ett begåvat vis sin politiska vision. Alexander blev sedan inröstad i Kristehamn kommunalfullmäktige av andra Sverigedemokrater , som i Alexander uppenbart ser sin företrädare! Alexanders mamma Gunilla finns också i kommunalpolitiken.

Ps. Av någon anledning försvann filmen från youtube, men den finns som synes kvar på Kristinehamns kommuns erbplats, och försvinner den därifrån finns en kopia här.

Thoralf Alfsson : Min digitala dynghög

SD-politiker med välbesökt blogg. Uppskattas tydligen inom de egna  leden. Inte oväntat består texterna av obegåvat tyckande, halvtänkta svenne-banan-populismer. Digital dynghög var bra benämning.

Kim Jong-il ser för första gången en ko – och andra bilder föreställande Nordkoreas lille despot när han vallas runt på uppvisningar.

Länk

(Länk)

Finge man byta sitt liv med någon annan, skulle jag lätt ha tagit Hans Hatwigs liv.
Nog har karln inte bara ett namn utan också en karriär att avundas? Han kom till Sverige från Tyskland på sjuttitalet, startade då tidningen Poster, blev bästa kompis med Kiss och Slade och tog en nakenbild på Mick Tucker i Sweet. Sen startade han tidningen Okej, fick hänga med Anders Tengner och lottade ut The Runaways-sångerskans trosor.
Och då är vi bara framme vid tidigt åttital.

Sen gjorde han inte mindre än två usla filmer: 1) skräckisen Blödaren (med Sussie Ax från hårdrocksbandet Stitch och – tadaaaam – Danne Stråhed!) med regi, foto, manus och produktion av Hans Hatwig (jfr Orson Welles, som också regisserade, producerade, skrev och visserligen bara spelade huvudrollen i Citizen Kane).2) Gröna gubbar från Y.R! En fullkomligt självlysande film, kanske inte som just film betraktat, men som uppvisning i ohämmad spekulation. I princip hela filmen är inspelad på Skara Sommarland, med Bert Karlsson i en cameo, och tro det eller ej men Karlsson var också med och sponsrade. Read more…

Länk

Billy Redden är 53 år. Han kan inte spela banjo. Det är han långt ifrån ensam om, förstås, de 53-åriga män i världen som behärskar en banjo är förmodligen obetydligt få i jämförelse med de som inte gör det. Men till skillnad från andra män är Billy Redden vida känd för en sak, och endast en. Banjon.

För att ta det från början: Billy Redden föddes i amerikanska Rabun County i Georgia. När han var sexton år kom ett filmteam på besök till hans skola. De var mitt uppe i arbetet med Deliverance, på svenska Den sista färden, och vid åsynen av Billy tyckte de att de fann precis det inavlade och efterblivna utseendet de tänkt sig för filmens banjopojke Lonnie. Så Billy fick rollen. Han, som för övrigt inte var det minsta inavlad, fick sitta på en veranda och representera medelamerikanens bild av en redneck från de djupaste skogarna. Att han inte kunde spela banjo, inte ens fejka tillräckligt bra, löste man genom att gömma en riktig banjospelare bakom honom som stack ut armen genom hans skjorta.
Read more…