Mullevangen

Read more…

5360610480.jpg (JPEG-bild, 477×462 pixlar)

En mångbegåvad och mångsysslande operaman med fallenhet för humor och slagdängor. Einar Bergh är ett skandalöst bortglömt namn i svensk musikhistoria.

Genom åren har Sunkit fått regelbundna tips om Einar Bergh (född 20 maj 1938, död 15 april 1997). En dag i januari 2003 donerades en av dennes EP-skivor till oss och våra liv är inte längre som förr. Einar når inte riktigt upp till Åke Sandins geniala verk, men han ligger nära. Einar Bergh är artist och hans bror Erik Bergh är textförfattare på EP:n, där låtarna heter Jag ringer dig på tisdag, Göransson, En bättre värld samt Ett överseende leende. Bra »pop möter coctail-musik« skriven av Leif Thuresson.

Einars sång och brorsan Eriks texter sätter fantasin i rullning; var de månne svensk schlagers första höger-ironiker? En bättre värld ger en känga åt vänsterrörelsen, som vill förändra världen till… det sämre. Einar ikläder sig vänsterradikalens roll och sjunger »Jag får fjång av tvång« med silkeslen stämma. Historiskt!

Einar startade Säffleoperan 1974, utflyttad från Stockholm, och hans döttrar Frida Bergh och Åsa Bergh har båda spelat i Kristina från Duvemåla (Frida i huvudrollen!).

Einar Bergh — Sunkit

Read more…

En redaktion i sig talar i princip aldrig med en röst. Men en tidning måste göra det, och det är en redaktionslednings kanske allra viktigaste uppgift och ansvar gentemot läsarna att se till att det uppfattas så.

En människa fastnar inte för en tidning och förblir den trogen bara för att tidningen lyckas samla tilltalande idéer och rubricera dem med spännande ord. Det är en grundläggande kommersiell-publicistisk vetenskap att en tidning måste tala till läsaren som en människa till en annan. Inte som en grupp människor, inte ens som ett kollektiv, utan som enskild, sammansatt personlighet

Journalisten.se | Vikten av att prata med en röst

Yossi Aloni Den 24 juni 2004 genomförde den israeliska armén en massiv aktion i den gamla staden i Nablus.

 

Först när värnplikten var över förstod de hur orätt de många gånger handlat. Lotta Schüllerqvist har mött "Breaking the silence", en grupp före detta israeliska soldater som samlar vittnesmål om arméns övergrepp mot palestinsk civilbefolkning.

En tidig lördagsmorgon 2001 skickade den israeliska armén en av sina stridsvagnar till den palestinska byn Deir el Balah i Gazaremsan. En stor grupp barn och ungdomar hade samlats vid den närbelägna israeliska bosättningen Kfar Darom för att demonstrera. Det var den 29 september, precis ett år efter den andra intifadans utbrott.

Om detta vill de berätta – DN.SE

Drinkarna står på bordet, förrätten är uppdukad och en hipp fusion av Sibelius och Brubeck snurrar i CD-spelaren. Det är den gamle easy listening-agitatorn Kjell Häglund som bjuder på middag. Men varför blir han så förbannad när gästerna gratulerar honom för att han »äntligen fått rätt«? Och varför lyssnar de inte på musiken?

[POP #18] Herb Alpert & The Tijuana ledarartikel « Tidskriften POP revisited

Palestina: Israel”liberaler” förenen eder….

Och så kommer där en gosse – visvänligt mellanspel med Karl Gerhard och Fatima (1956) – Filmarkivet

he has a strong anarchist streak and is deeply hostile to the Christian pastoral fantasy tradition of JRR Tolkien and CS Lewis. His own fantasy writing has always delighted in ambiguity, in contrast to the nursery-school morality of much of the genre. In a 1978 essay he skewered The Lord of the Rings, calling it "Winnie-the-Pooh, posing as an epic." He derided Tolkien’s "petit bourgeois" artisan-hobbits, who are portrayed in the novel as a "bulwark against chaos", standing for "solid good sense" against the evil industrial-worker orcs. Tolkien’s work, he writes, is nothing more than "a pernicious confirmation of the values of a morally bankrupt middle class", something not so far from the fascism he had agitated against as a young activist.

When Hari Kunzru met Michael Moorcock | Books | The Guardian

Fyra resejournalister träffas i Marrakech. En diskussion uppstår om vilka städer de gärna återvänder till, samt vilka de tycker det skrivs för mycket om. Resultatet är en lista över tio överskattade städer. SvD:s bereste Bobo Karlsson var med – och delar här med sig av åsikterna.

Världens mest överskattade städer | Weekendresor | SvD

Columbiaprofessorn Joseph A Massad har pekat på en intressant symmetri mellan orientalism och antisemitism som kan förklara denna omvandling. Förr såg antisemiter judar som ett stycke Asien i Europa. I dag går mycket av Israelvännernas försvar ut på att Israel är ett stycke Europa i Asien. Israel har blivit en bastion för västerländska värden i det barbariska Asien […]

Antisemitismen har inte försvunnit, menar Massad: den lever vidare men objektet har bytts ut. Juden har förvandlats till antisemit och araben till jude. Den gamla antisemitiska epitetet ”smutsig jude” har blivit det i Israel så populära uttrycket ”smutsig arab” (aravim melukhlakhim).

Pierre Gilly: Antisemitismens nya skepnad

När levande människor skall föreställa döda – framför allt just på film – är det inte sällan just ögonen som avslöjar dem. Blänket alltså. Vi blinkar runt 25 gånger i minuten, som en ren reflex, för att hindra ögonen från att torka ut, och för att få bort olika typer av damm och irriterande småpartiklar.

Blinkandet upphör av lättförklarliga skäl med livet. Mycket snabbt blir ögongloberna märkligt matta. Glömmer aldrig första gången jag såg ett par oseende ögon som på detta vis tappat all sin lyster. (Kanske är det därför som man insisterar på att sluta ögonen på en avliden: han eller hon ser då lite mindre död ut.)

Sedan dess är det nog den mest kraftfulla bild av döden som jag har i mitt inre: en fluga som ostörd klänger i en ögonfrans och en pupill täckt med ett fint, fint lager med damm.

Om de dödas ögon « Peter Englunds blogg

När judarna använder sig av den religiösa definitionen av judendomen och låtsas att judendomen är en universal religion – som vilken som helst – vet de att de blottlägger sig för kritik. Ty om judendomen då är en religion – liknande alla andra – borde det ju vara legitimt att kritisera den då brottet "hädelse" inte längre existerar.

För att klara sig ur detta växlar de listiga judarna smart på definitionen och säger att judar minsann är ett folk, och så åberopar de en lag som de själva länge verkat för, nämligen lagen om "hets mot folkgrupp". Genom detta knep kan man sedan förfäkta att kritik mot den judiska religionen är "hets" och på så sätt försöka få sina kritiker stämplade som brottslingar och på det sättet tysta dem.

Radio Islam: Judiska sionist-rasister och sydafrikanska apartheid-rasister – vad är skillnaden?

Titiyo och Theodor Jensen kan verka som ett otippat par. Men motpoler attraherar varandra, och deras duo Keep Company är fullständigt självklar och komplett. På samma sätt är de varandras perfekta motsatser och komplement också när Nöjesguiden träffar dem för ett samtal om hur de fann varandra, om den musikaliska kärnan och om överkörda kaniner.

Nöjesguiden

Ingenstans på vår jord är rasismens ondska så systematisk, hjärtskärande, omänsklig, brutal och i total avsaknad av barmhärtighet som i den sionistiska entiteten Israel. Ändå kommer den som väntar på att i Expo få läsa om den mardröm som icke-judarna, de så kallade ”goyim”, genomlever under sionistiskt styre, att få vänta förgäves.

Förenta Nationerna har genom resolution 3375 från 1975 definierat sionismen som en ”rasistisk ideologi” fullt jämförbar med apartheid och den är, efter den sydafrikanska apartheidregimens fall, det enda kvarvarande exemplet på en rasistisk ideologi som bär upp och genomsyrar en stats officiella institutioner, lagar och politik. ”Sionismen är inte en fråga om religion utan uteslutande om ras”, sade ordföranden för Världssionistiska Organisationen, Max Nordau, i tidningen La Libre Parole den 21 december 1903.

Expo – exponerar eller mörklägger? « Mohamed Omar

Under 70-talet bedrevs formliga hatkampanjer mot den "sjuka" discon.
Jan Gradvall framhåller frigörelsepotentialen i denna "omanliga" musik.

På discontot – Kultur – Konst Litteratur Kulturartiklar | Expressen