– Åh, jag tog för givet att det var en svensk herrmodebok. Alla ser ju exakt ut så där i Stockholm, sade hon och pekade på Augusts patenterade oskarianska kalufs och den lilla Fibes! Oh, Fibes-mustaschen på en av bilderna som mycket riktigt är en exakt spegelbild av valfri hipster på väg uppför Götgatsbacken hösten 2010.
Filmer som fått betyg 3, 4, 5 eller 6 i Svd de senaste sex månaderna. Dvs från 5/4 2010 och bakåt (Ps. Klickbara länkar)
Trea:
(länk) The ghost writer är ett läckert litet Kinderägg: flera förstklassiga
filmer i ett och samma attraktiva koncept, därtill svept i många lager
av ironier. Read more…
Jerker Virdborg: “Mannen på Trinisla”
Publicerat 2007-08-27 09:37Trinisla finns faktiskt. Det är en ö på västkusten, i skärgården utanför det Fjällbacka som mutats in som ett helt annat litterärt territorium än Jerker Virdborgs. Faktum är att det nog knappast finns ett större litterärt avstånd i Sverige än de få nautiska mil som skiljer Trinisla från Fjällbacka.
Virdborg är den gåtfulle författaren i den svenska samtidslitteraturen. Hans territorium är gråzonerna kring det hemtama, det ödesdigra steg ut ur den trygghetssfär vi omger oss med som långsamt och obevekligt förvandlar gråzonerna till avgrunder.
Annons:Det skedde redan i debutnovellsamlingen “Landhöjning, två centimeter per natt” 2001, det fortsatte i den isande infernovandringen i den hyllade romanen “Svart krabba” 2002, och det fick nya förtecken i den underjordiska “Försvinnarna” 2005. I den fjärde boken, “Mannen på Trinisla”, finns alla de välkända ingredienserna på plats, men här har Virdborg vågat sig ännu längre ut i mystiken än tidigare.
Det är som att kika in i ett sovrum. Med scenen draperad i vita gardiner och stora lampor täckta med vit nallebjörnspäls klär Beach House in lokalen i varmt fluffiga ljudsjok som rör sig fram och tillbaka över bron mellan dröm och vakenhet. Baltimore-duon, för kvällen förstärkt med trumslagare, rullar ut trummor och gitarr, bäddar på med ett synttäcke och låter Victoria Legrands och Alex Scallys reverbsnuddade röster lägga sig som ett överkast i varsamt urtvättade färger. Det är som en svit fotografier som alla tagits i motljus. Read more…
Diane Kurys livsteckning av den skandalomsusade författarinnan Francoise Sagan går i samma skola som Edith Piaf-porträttet La Vie En Rose från 2007. I rollen som Sagan ser vi en älskvärd Sylvie Testud (som även spelade Piafs följeslagerska Momone). Det är konstnärssamkväm med stora gester, olycksdrypande romantik och så franskt att man nästan börjar räkna baguetter. Tyvärr hastar Kurys förbi vissa röda trådar som exempelvis moderskapet, till förmån för mer sensationalistiska ämnen som kolamissbruk och bisexualitet. Allt som allt ändå ett stundom gripande porträtt av en disharmonisk livsnjuterskas högljudda uppgång och fall.
